Jaha, vem är jag då? Jo jag bor i Blekinge, på landet. Jag 

    har alltid älskat djur, hade väl inte så jättemånga när jag bodde

    hemma...typ bara" katt kanin och undulater...ja och en hund - en 

    springer spaniel..men de va ju inte så många..tog väl hem en och

    annan groda...snigel med...vattenskräddare mm...stackars

    mamma! Mamma frågade mig en gång när jag var 3 år vad jag ville

    ha om jag fick välja: en litet syskon eller en hund - svaret var enkelt -

    en HUND!!!Fick alltid höra att "när du flyttar hemmifrån, då kan du

    skaffa så många djur du vill.." jo och så gjorde jag, hehe! Det blev en

    salig blandning av katter, kaniner, undulater, nymfparakiter, chinchillor,

    hamstrar - så även hund och till slut häst också.

                                   I Småländska blåbärsskogen! Hösten 2009

    Så körde jag ju hoj med, ja motorcykel alltså. Varje gång jag skulle

    ställa av hojen för vintern så tog lixom livet slut på något vis - hela

    världen rasade! Jag deppade blev drabbad av diverse förkylningar   

    mm. Så fort våren kom och jag kunde plocka fram...nej snarare ihop  

    hojen igen (låg nermonterad i bl.a. sovrummet) ja då blev jag frisk som

    en nötkärna - då levde man livet igen!! Så när man sluta plugget,

    jobba VOLVO, fick uppsägningar gång nummer två och de inte gav

    en någon utbildning som de gjorde första omgången uppsägningar

    ...ja då tänkte jag att nu jädrarimej ska jag ha något kul att göra på

    vintrarna! Jag skulle ha hund! En hund att jobba med!!

    Jag ringde runt och kollade runt i 3 hela år innan jag bestämde ras -

    var t.o.m. och hjälpte till på kurser någon klubb - bara för att få info om

    raser och hund och vad man kunde göra med hund och vilken ras som

    skulle passa mig då jag ville göra mycket, ja ALLT - och definitivt på

    vintern! Så det bidde en liten schäfer - rasen var lite för vanlig

    egentligen för min smak men var den enda som lixom hade just allt.

    Så skaffade min första vovve 1993 och det blev en liten schäferhane -

    som tyvärr bara blev strax under 2 år...han hade alla hälsoproblem en

    hund kunde ha...men guu vicken hund att jobba med - när han var

    frisk...varade inte så länge dock. Han var iaf en jätterolig hund - en

    riktig pajas!

    Så jag tog chansen och skaffade en ny schäferhane (född dec 1994) -

    av modell utställning. Tragiskt då den första -som var tänkt att bli en

    ung pensionär - dog samma dag som jag skulle hämta denne nya

    valp...

                                  Wilma & Ozzy - skogstrollen! Augusti 2004                   

    Ja den killen fick jag iaf LP I och II med sedan körde vi fast totalt i

    Lydnadsklas III. I Apell spår visste varken han eller jag vad vi höll på

    med. Även han fick hälsoproblem men var dock väldigt frisk

    för att vara sjuk...hm...lät konstigt men så var det. Det var allergier,

    pålagringar i tassarnas små leder, muskeldegeneration, mm.

    Men han blev nästan 13 år gammal! Sista månaderna så körde vi

    agility - i hans takt och han tyckte själv han var jättesnabb!

    Min älskade lilla "Gammel-man"!! Guu vad jag saknar honom..! Han

    och jag var med om mycket - jag var med om mycket under de

   13 åren - och han var där, alltid vid min sida! Så även om han inte var

    den perfekta tävlings-jobbar-hunden så var han perfekt på sitt vis - för

    mig, just de åren.

                          Orkanens Osmin & Marhöjs Qrim september 2006

    Så när han inte kunde jobba mer för sina "krämpors" skull så letade

    jag hund igen - letade efter ny ras...men nä jag kunde inte släppa

    schäfer så bestämde mig för att jag skulle ge schäfern en chans till

    och denna gången skulle det bli en ren bruksschäfer, som hade rak

    rygg, rakare bakben, ett ben i varje hörn, en liten kompakt hund med

    kontroll på kroppen och den skulle kunna galoppera! Jag letade

    i hela 5 år efter rätt kennel!!! Marhöjs - känn er hedrade, för det var

    mååånga jag valde bort!

    Ja så det var då (2004) Qrim kom in i mitt liv - och DÅ började det

    hända grejer! Träningen gick kanon! Tävlingarna gick kanon!

    Honom hittade jag snabbt "rätt knappar på" och han är en

    underbar hund som jag är sååå nöjd med! Genom honom så lärde jag

    mer och mer om hund - han ökade mitt intresse så enormt att jag bara

    ville mer och mer - ville veta mera, lära och utveckla mig mer om allt

    inom hund,  om hundens beteende, hundträning mm! .

                                             Myyys! Våren 2008

    Jag älskar att träna hund - med min lille gosse. Tränar mycket och ofta

    och "vissa" kan tycka att det blir för mycket ibland - dessa "vissa" är

    dock inte Qrim! Både han och jag är lite av träningsnarkomaner,

    hehe! Så vi passar ihop.   

    Jag tränar hund på ett positivt sätt med mycket motivationsträning och

    mycket belöning. Klurar mycket på hur man kan "lura/locka" hunden att

    göra olika saker/moment "spontant". Gillar att få hunden att "tänka

    själv". Mitt tänk är väl mycket samma som hos de som tränar "klicker"

    men jag använder mig inte av just klicker - än i alla fall. 

    Jag är envis i  min träning och har jag bestämt mig för att "få igenom

    något" ett pass så ger jag mig inte förens det är "igenom". 

    Försöker vara så målmedveten  det går, planerar och funderar mycket

    på hur jag vill att ett moment ska se ut - funderar hur jag ska få hunden

    att göra det just så - sedan tränar jag det. Ibland har det varit svårt -

    många gånger har man blivit hjälpt av att ut och titta på tävlingar för att

    verkligen få veta hur momenten bör se ut, sedan får man klura.

    Jag analyserar mycket...för mycket enligt vissa...men jag klarar inte att

    fortsätta chansa när jag anar att något är på gång att eventuellt få

    bakslag eller inte fungera med just den träningsmetod jag använt mig

    av vid ett visst moment. Då analyserar jag hellre och försöker hitta

    något nytt sätt som fungerar bättre. Jag vill gärna snabbt se att

    metoder jag väljer ger resultat i rätt riktning.

    Jag försöker (och lyckas väl bättre och bättre ju mer erfarenhet jag får

    inom just tävling) att alltid se vad man behöver göra för att förebygga

    att problem uppstår i moment. Samma i vanlig uppfostran, redan från

    dag 1 försöker jag förutse vad jag behöver lära min hund för att få den

    att bete sig på önskvärt sätt som vuxen i vissa situationer. Det är

    spännande med hund, hundträning och hunderi!

    Jag började tävla honom och snabbt efter första tävlingen så fick jag

    frågan om jag ville hjälpa till på kurserna på klubben.

    Så blev det - gick dessutom agilitykurs med Qrim och sedan började  

    jag hjälpa till på

    agilitykurserna med - så gick jag utbildning till både

    Allmänlydnadsinstruktör (detta lååånga ord!) och agilityinstruktör. Har

    pysslat med kurser sedan 2005, utbildade mig till instruktör året efter.

    Har hållt allmänlydnadskurser, agilitykurser och tävlingslydnadskurs.

    Har även startat en ny kurs Valpkurs med agilityinriktning där man

    lägger mycket grunder till den "riktiga" agilityträningen och den

    innehåller allt som en "vanlig" valpkurs har - men mycket mer! Dock

    inga hopp! Tex så har vi mycket kontaktövningar - hunden får lära sig

    följa förarens händer, även mellan hinderstöd med en bom på marken,

    då föraren har godis i handen. De kan göra sidobyten, inkallningar,

    framåtsändande mot tex en skål. De får gå på och under

    presenningar, lära sig gilla/skapa skrammel. Så har vi skogspass

    också med spår, upplet och sök - där förarna får prova på och blir

    informerade om grunderna i dessa bitar. Så har vi givetvis teori med.

    Vi har miniatyrhinder - tex en liten minivipp - en bräda med en liten

    kloss mitt under så det blir en liten vippbräda.

    Denna kurs fungerar jättebra även för de som vill pyssla med bruks

    eller lydnad och kanske inte vill pyssla med agility alls. I och med det

    är mycket med miljöträning, ljud mm och all grundträning som

    inkallningar kontaktträning, skogsträning så passar den de flesta.

    Ett stort intresse inom hunderiet är problemhundar - att hjälpa

    personer med "speciella" hundar, jag är som en magnet och vill så

    gärna hjälpa de som behöver mera specifik hjälp. Man får använda all

    sin fantasi och klura ut lösningar. Läsa hund - anpassa idéer efter

    förare och hund - det är sååå spännande och givande!Visst är det kul

    att hålla en tävlingslydnadskurs och hjälpa förarna med finputs mm -

    men att hjälpa en person med en rädd hund eller osäker ja eller vad

    det kan vara...en stökig bushund, det är intressant på ett annat vis.

    Där syns det skillnad på ett tydligare konkretare sätt. Menar det är väl

    kuligare att polera upp en bil som behöver det och som man ser en

    sådan däringa jätte-skillnad på efter arbetet man laggt ner än att vaxa

    en bil som redan är helt nypolerad... Jag söker verkligen efter mer och

    mer kunskap och erfarenhet inom detta - hoppas kunna utveckla det

    mycket!

    Annat jag gillar - vargar - jag är så oerhört faschinerad av dessa djur!

    Deras sociala liv, regler, överlevnadsinstinkt - mystiken kring dem -

    skulle ge vad som helst för att få uppleva att se en vild varg live! Läser

    mycket om dem och har alltid även som liten haft en väldig dragning

    till allt som har med varg att göra - har t.o.m. svårt att sova när det är

    fullmåne...hehe..! Jag själv tycker jag haft nytta av att veta mycket om

    vargar för att förstå hundar mer. Har givetvis varit inne hos vargarna

    på Kolmården - guuu vilken upplevelse!!!

                                   Tre coolingar i vitsippebacken! Våren 2008

    Att vi skaffat en ny ras - Shetland Sheepdog, har även det utvecklat

    mig mycket - min dotter Wilmas hund, Knallarhyttans Helmer eller

    Balto som vi kallar honom. En ny ras som jag tycker är jättetrevlig! I

    alla fall lille Balto! Han har lärt mig helt nya saker, nytt tänk som jag

    inte alls funderat på innan, i både den helt vanliga vardagliga

    uppfostran och i träningssammanhang. Han har fått mig att inse att

    det vi tror hunden uppfattar kan vara något helt annat i verkligheten -

    saker som kan bli väldigt fel pga att vi tror oss veta vad hunden

    "tänker" och upplever, men i själva verket så uppfattar den något helt

    annat!

                                   Balto & Qrim sitter fint! Mars 2008

    Ett exempel. Balto har alltid varit extremt framåt social och orädd,

    han fullkomligen älskar allt och alla! Jag lät honom medvetet få lov att

    vara framfusig och hälsa på de han ville (va det någon som inte ville

    så avledde jag honom). Samma med hundar - han fick umgås med

    hundar i alla storlekar åldrar och "format". Gjorde detta för att

    förebygga skygghet eller reservation för människor mm som många

    sheltisar kan ha. Tränade upp ett bra självförtroende på honom (vet

    inte om det egentligen behövde höjas...)

    Så när han fått leva ut på detta vis någon vecka så tyckte jag det var

    dags att sätta lite kontroll på det hela - det skulle ju dock fungera att ha

    honom lös bland andra människor och hundar och katter och...ja alla

    de där som han bara ääälskade. Min dotter skulle ju kunna träna

    honom o.s.v. Så när jag nu plötsligt sa stopp när han ville hälsa så

    reagerade han inte alls som jag trodde han skulle, typ stanna och bara

    acceptera - nej han fick givetvis en reaktion också. Han undrade ju

    varför han helt plötsligt inte fick gå fram och hans tolkning var - jag

    stoppade honom för att denna person eller hund var farlig! Han blev

    rädd!! Helt förnuftigt efteråt så kan man fråga sig varför han skulle

    tänka som jag - nä du får inte bara för att jag säger det. Så enkelt var

    det inte för honom - det fanns en anledning. Jag utgick från

    människovärden och han från hundvärden. Det jag hindrade honom

    från var något farligt, jag skyddade honom - så tolkade han.

    Som tur var så var jag snabbtänkt där och valde en annan strategi

    snabbt. Lärde in "sitt" och "vänta" och var så där överdrivet positiv,

    som om man ville ladda det hela till en liten positiv grej han skulle få

    utföra. Så såg jag till att han i början alltid fick hälsa efter han suttit och

    väntat en liten stund, då kom "varsågod!" Han fattade snabbt och det

    hela som kunde blivit ett problem hann aldrig bli det.

    Nu "måste han" inte hälsa och nu tycker han heller inte det är konstigt.

    Så man ska vara försiktig att tro att hunden uppfattar som vi förväntar

    oss - att tex ett förbud kan innebära något helt annat för hunden än vad

    vi egentligen var ute efter.

                                     Full fart ur tunnel, Balto! Augusti 2007

    Tack Balto för du lärde mig det!! Det var bara en av många saker jag

    lärt mig på honom.

    Samma som jag lärt mig av alla dessa hundar/ekipage som gått kurs

    för mig - jag är enormt tacksam för allt jag lärt mig genom Er - Tack!

    Så även av alla de jag tränat med, pratat med på tävlingar mm - det

    kan tex räcka med en liten mening som ger ett "AHA!"så är ett stort

    problem löst! Så stort tack till alla er med!!!